Vecka 18.Nu har vi varit på rutinultraljud och bebisen visade sig vara helt som den ska. Underbart!
Jag har tidigare skrivit om hur lycklig jag är och det verkar bara bli mer och mer. Nu är nästa steg att göra fint och måla om i bebisens rum. Nu vågar vi! Dessutom får vi passa på nu under semestertider. Vi tänkte måla i en neutral och lugn färg, ingen uppenbar barnfärg, så har vi sejfat på alla tänkbara sätt.
Nu hopar sig nya frågor. När är det dags att köpa vagn? När ska jag tillåta mig att börja frossa i klädinköp till bebisen och när kommer det kännas bra att köpa säng och skötbord?
Det känns nytt och förvirrande, och otroligt lyckosamt. Viktor och jag som väntar barn i vecka 18 har nyss börjat ta det till oss på allvar. Vi myser.
Vi har ännu ett tillkännagivande att ge. Vi kunde inte bärga oss. Det liksom kliade och skavde. Vem bor därinne? Vem är du?
Vi ville ha så mycket information om vårt älskade barn av barnmorskan som möjligt.
För även om det inte är helt 100% säkert att barnmorskan kan se rätt på ultraljudet så ville vi ändå.
Och det fick vi.
Vi väntar en pojke.
