Jag lever.
Jag lever faktiskt.
Och det är fullkomligt och underbart befriande.
Nästan euforiskt.
Det är smått fantastiskt hur det fungerar. Att mitt eget beslut om att öppna livet igen kunde bli så bra.
Men så svårt i all sin enkelhet.
För det enda som krävdes att stänga IVF-dörren för en stund. Och den var jäkligt tung.
Men nu är jag här. Vi skiter i allt och drar till New York om ett par veckor.
Och kärleken får plötsligt plats. Så mycket som plötsligt får plats.
Nu gör vi det.
Vi lever.
8 kommentarer:
Så underbart! Välkommen tillbaka.
:-D
Härligt att höra!
Kram
Vad härligt!!
Kram
Vad underbart att höra! Njut av varandra och njut av New York! *kram*
Härligt att läsa dina ord igen!
Ha det så underbart på er resa!
Underbart! Njut av allt vad livet har att erbjuda! :) Stor kram!
Härligt! Njut!
Vad kul att höra.
Har läst här i tysthet ett tag (hittade hit via Pez) och ville bara säga att jag tycker att du är stark och ha det så härligt på resan.
Skicka en kommentar