Idag har jag och Viktor varit hos kuratorn tillsammans för första gången.
I ärlighetens namn har jag gruvat mig något otroligt för just detta de senaste veckorna eftersom jag mår riktigt risigt just nu. Som om man skulle kunna må för dåligt för att kunna gå till kuratorn...
Men nu är det gjort och jag måste säga att det hjälpte en hel del, att sortera och komma till slutsatser.
Det var så skönt att Viktor var med och att vi tillsammans kunde gå igenom hur sommaren och den sista tiden har varit för oss. Jag har haft det tufft och är så dödstrött just nu att jag nästan inte ens orkar tänka på hur livet ser ut för oss. För livet är just nu en sådan besvikelse att jag blir tårögd bara av att skriva om det.
Vi har blivit förnekade livet så länge nu att det knappt finns något kvar av det. Vi kan nästan inte ens komma ihåg hur det kändes utan barnlöshet, hormonbehandlingar och sorg. Det är svårt att minnas glädjen av att vara tillsammans och bara leva.
Jag är deprimerad. Så är det bara. Jag erkänner.
Och jag måste få andas lite frisk luft ett tag framöver. Jag och Viktor kommer att behöva en paus i allt vad barntillverkning heter. Och vi vet ännu inte hur länge. Vi vet inte mycket just nu förutom att jag har slutat att orka. Det har tagit stopp. När jag inte ens kan tänka på mitt liv utan att bryta ihop får det vara stopp.
Beslutet är både smärtsamt och befriande. För vi vill ju ha ett barn helst igår. Ändå har hundra ton lättat från mina axlar en liten stund.
Nu ska jag gå och andas lite.
Vi ses.
10 kommentarer:
Tycker det låter som en välbehövlig "andningspaus"...det måste kännas tufft..åt båda håll både att försöka och inte försöka. Hoppas vi kan träffas någon dag. Det har gått så lång tid sedan sist! Saknar er! Pöss
Det är väldigt skönt att prata med någon utomstående när man är helt slut. De hjälper en verkligen med att komma till insikt och stöttar en i det man kommer fram till.
Lycka till nu!!
Kram
Bra att ni kom iväg och fick prata med ett utomstående "proffs". Både det och en paus låter sunt. Ta hand om er nu.
Usch vad tråkigt att ni har det så jobbigt. Jag hoppas verkligen att det lättar snart. Vi är många som tänker på dig! Stor kram från Hanna
Skickar en stor kram. Ta hand om er, jag vet på ett ungefär vad ni går igenom.
Jag kan inte säga annat än att jag känner verkligen med er. Och jag önskar er all lycka, både under pausen och när ni bestämmer er för att försöka orka igen. Och jättebra att ni kunde prata med kuratorn, när man själv är mitt i allt kaos vet man inte riktigt var man ska ta vägen, och det är som sagt lätt att tappa all framtidstro. Många kramar!
Gumman, jag gråter med dig. Känner igen mig HUR MYCKET SOM HELST!!
Även vi har tagit en "paus" i barnförsök....för jag fixar det inte just nu....
Ta hand om er!
KRAM LILA
IVF blir lätt en börda som aldrig slutar vara en sådan. Vi startade också med entusiasm och spänning som snart byttes mot ensamhet, gräl och en känsla av vakuum.
Utan pauser hade vi aldrig orkat. Att släppa greppet om sorgen för en stund. Ta tillbaka livet som det var.
Nu har vi pausat och sörjt i snart ett år och jag är redo att börja "puffa" igen. Ta din tid...
Varm kram
Johbur med *Ruth* och *Astrid* (IVF-mirakel)
Tänker på dig vännen! Hoppas du mår bättre snart!
Hör gärna av dig om du vill prata av dig lite med ngn som vet hur det känns!
Kramar
Jag är här för första gången, jag läste ditt inlägg och fick tårar i ögonen. Jag känner med dig. Önskar dig lycka och styrka att kunna fortsätta vidare.
Kram
tonci
Skicka en kommentar