Längtar efter bebis, Viktor och promenader

Vecka 38.

Det har varit några lugna dagar nu. Molvärken har hållit sig i stort sett borta och vi har haft en riktigt mysig helg. Jag har lyckats sova rätt så gott och känner mig gladare och piggare.
I fredags var vi hos barnmorskan och allting ser fortsatt bra ut. SF-måttet på 35 cm visade att bebis fint följer sin kurva, något större än medel, och alla värden och hjärtljud var perfekta.

Veckans roliga detalj: Ibland knäpper och knakar det i magen när bebis rör sig. Det är små luftbubblor som spricker enligt barnmorskan. Nu när bebisen är så här stor så trycker den ut bubblor i fostervattnet. Så det är tack och lov inte bebisens leder som knakar, vilket jag och Viktor först undrade över.

Nu har vi två och en halv vecka kvar till beräknad förlossning och spänningen stiger ytterligare. Jag drömmer bebis både på dagen och på natten, han finns ständigt i tankarna. Jag längtar så oerhört efter att få snusa på vår lille pojke (eller flicka om ultraljudet skulle visa sig varit fel). Längtar så jag nästan spricker.

Viktor har som vanligt på måndagar åkt iväg och kommer inte hem förrän på torsdag.
Det börjar kännas svårt och jobbigt när han åker iväg, något som jag inte alls brukar känna. Jag känner att jag behöver honom mer än någonsin och det blir en liten otrygghet när han måste ge sig iväg. Men så ser våra liv ut och det är bara att smälta undan, dessutom kommer han ju hem så fort jag ringer. Tänker att bara, bara inte förlossingen går för snabbt så att han inte hinner hem... (men sannolikheten för det är ju försvinnande liten...)

Ska nog slänga in hunden och mig i bilen och köra ner till stranden idag. Det är så härligt att se vovven bli sådär galet glad när han får släppa loss tassarna i vild sandgalopp (eller snögalopp). Det är så synd om honom i dessa dagar, det blir inte mycket motion. Jag har ju så ont att vanliga promenader inte är att tänka på. Men snart snart blir det långpromenader igen och då med både vagn och hund. Herregud vad jag längtar!