Omtumlande BB-besök

Dagen idag har väl varit sådär.
Det började med att jag fick någon slags flimmer för ögonen i en tio minuter i förmiddags och efter det mådde jag lite konstigt, huvudvärk och trötthet Fick mycket sammandragningar och jag var nästan tvungen att stanna upp hela tiden när jag var ute och gick med hunden.

Sen var det BB och förlossningsbesök med guidad rundtur medan jag mådde dåligt, hade sammandragningar och tänkte lite halvt humoristiskt att jag i alla fall är på rätt plats om det skulle hända något. Men jag var orolig på riktigt, mådde inte bra och kände tom att jag svullande upp mer och mer om fingrarna, kunde knappt knyta händerna. Och varm varm varm. Bebis var tokvild i magen, så jag förstod ju någonstans att det var bra med den, men kunde ändå inte släppa tanken på att jag borde få åtminstone ta ett blodtryck innan vi åkte hem.

Barnmorskan var superbra och jättegullig och visade in oss i ett rum direkt, förhörde mig lite om varför jag var orolig och sen fick jag gå och ta ett urinprov. Sen fick jag lägga mig och vila och blev uppkopplad till CTG och värkövervakning i närmare 40 minuter. När det var klart fick jag veta att bebisen mådde utmärkt och att jag bara hade haft någon enstaka ofarlig sammandragning under tiden jag låg ner. Men det var äggvita i urinen och det kunde indikera på havandeskapsförgiftning. Hon tog även blodtrycket på mig och det var helt normalt, även om det var lite högre än det hade varit förut.

Så nu blir det övervakning redan igen på söndag med nytt urinprov, blodtryck och uppkopplad mage. Det känns lite konstigt och skrämmande. Känner också att jag har reagerat med lite sjukhusångest då många känslor från missfallet kom tillbaka, även om vi inte var på samma avdelning som då och att omständigheterna nu är mer åt det glädjande hållet förstås.

Tankarna går förstås till vad som händer om jag faktiskt har havandeskapsförgiftning. Kommer jag att bli ordinerad mer vila än vad jag redan gör (jag vilar ju jättemycket redan)? Kommer jag att föda tidigare än beräknat? Hur farligt är det här egentligen?

Jag försöker verkligen att inte oroa mig och tänka att de har mig på fullkomlig övervakning. Att inget hemskt kommer att hända och att det faktiskt är ganska många som drabbas av det här.

Dödens trött är jag i alla fall och bebis sparkar tröstande som en galning. Dessutom mår jag bättre nu när jag har fått vila, svullnaden har gått ner och jag känner mig inte konstig längre.

Nu ska jag titta färdigt på idol och sen gå och lägga mig. Morgondagen väntar på mysig middag hos goda vänner och förmodligen en lite lugnare själ. Det ska bli skönt.