Lite modigt sådär

Det blir en roadtrip till Skåneland i helgen. Vi åker söderut imorgon, jag och Svantemannen, till Ängelholm. Sedan börjar turnén, i liten skala den här gången. Det ska bli roligt att träffa mamma, pappa, farfar, fastrar, kusiner och vänner. Som balsam.
Imorgon kväll samlas vi alla och åker till kyrkogården. Vi ska besöka farmors grav och tusen ljus. En kyrkogård på allhelgona är så vacker. Ett ljus för varje själ. Ett ljus för varje älskad. Och ett stilla lugn.

Ännu en arbetsvecka är till ända, ännu en vecka närmare det lilla livet i frysen. Och idag känns det riktigt bra faktiskt, lite modigt sådär.

4 msk kanel senare... Part III

"Tack för kakan, den var god. Det var mjuk pepparkaka va?"

4 msk kanel senare... Part II

Jag filade till den tunna kanten på kakan och passade på att smaka lite, om det var äckligt. Ingen överaskning inte, det smakade kanel. Men det smakade fortfarande morotskaka och den var inte äcklig. Halleluja!

Funderar på att kalla den "Jeckas kryddiga morotskaka" eller "Inte äcklig i alla fall".

4 msk kanel senare...

Det skulle bakas till fredagsfikat. Till alla kära kollegor. Har detaljplanerat förfarandet. Köpte varor i söndags och har laddat mentalt för bakning på torsdag kväll. Det skulle bli en morotskaka i långpanna. Utsökt, den bästa som gjorts. Med gudomlig frosting på.

Vad händer?

Det slår slint och jag häller i 4 msk kanel i stället för 4 tsk kanel. Jag gör en kanelkaka. Jag vet inte om kanelkaka är gott. Det låter äckligt.

(Dessutom har plåten lutat i ugnen och det finns en överhängande risk att vissa får avsevärt tunnare kakor än andra. Hur ska det gå?)

Turnéplaner

Jag funderar på om jag ska åka till Skåneland i helgen. Viktor är i väg med kompisar i Norrköping från fredag till söndag, så det är bara lilla jag, hunden och katten kvar. Är lite sugen på att hälsa på folk, lite släkt och vänner. Åka på turné.

Det är alltid lika "hemma" i Skåne och alltid lika roligt att vara där. Hög mysfaktor på något vis. Vi packar en väska tidigt på lördagen, en åt mig och en åt Svantemannen, stuvar in oss i Golfen, smäcker på bilstereon och kör söderut. Lyssnar på radio, sjunger en bit, stannar och fikar. Sedan framme, mysig promenad med älskade och saknade, god mat och myskväll.

Är lite sugen faktiskt.

Laddad med inre kraft och en jäkla massa folsyra.

Ringde doktorn idag och berättade om att mensen nu har kommit. Det känns alltid så bra att prata med min doktor. Jag vet inte om det beror på att hon är kvinna eller om det faktiskt är så att hon är riktigt bra på att möta patienter, men något är det. Hon inger trygghet på något vis och en massa hopp. Hur som helst kommer hon nu att skicka recept på Femanest och Progesteronvagitorer till mig så att jag kan hämta medikamenterna redan om några dagar. Sedan vänta igen tills nästa mens. När den sätter igång börjar jag med 3 femanesttabletter om dagen och ringer doktorn för bokning av ultraljud och mätning av livmoderslemhinnans tjocklek (den ska vara tjock för att embryot ska kunna fastna). Sedan återföring vid lämplig dag och tjocklek. Phu...

Vi har åter igen en spännande tid framför oss. Och idag känns spänningen faktiskt ganska positiv, jag är ganska laddad. Med inre kraft och en jäkla massa folsyra. Fortsätter att ladda...

Stark måndag

Idag känner jag mig stark. Jag har ungefär 4 veckor kvar till att jag börjar med medicinen dvs 4 veckors chans att göra min kropp så sund som möjligt för att förbereda den för en liten bebis. Jag känner piskan på ryggen och jag gillar det. Det gör mig stark och motiverad. Helgen har varit katastrofal med mycket skitmat, godis och cigaretter. Nu får det vara nog.
Nu ska jag gå en lång promenad med hunden och sedan äta bra mat under hela dagen. Inga cigaretter mer heller. Näpp!

Sköna söndag

Att vi har fått en extra timme idag känns verkligen bra. Klockan är bara tjugo över två och jag har redan fått söndagsvila massor och dessutom hunnit med en sväng in till zooaffären. Var tvungen att köpa ett nytt halsband till hunden då det gamla igår levt sitt eget lilla liv, hoppat från kroken i hallen och rakt ner i Ulrikas väska som sedan åkt till Göteborg. Det är sånt som man inte räknar med, sånt som man aldrig skulle tro var ens möjligt, men som händer ändå. Så Svantemannen fick ett sprillans nytt i brunt läder och med tuffa nitar på, i vilket han nu kvarteret runt spatserat med hög svansföring och stolt nacke a la chihuahua.

Nu är det ändå en hel del timmar kvar att lata sig på. Mot soffan!

En bjuden gäst

Så var mensen äntligen här, precis i rätt tid! På dag 28. Jag brukar ha en något kortare cykel, men ett par dagar längre är inget att tjafsa om. Min kropp verkar inte ha rubbats så mycket alls av förra frysåterföringen och det är bra. Väldigt bra. För då kan ett kontrollfreak som jag börja räkna ut att nästa försök med vår lilla frysis kommer att ske ca den 30 november. Och om den överlever upptiningen så kommer vi att få veta om jag är gravid strax innan jul.

Kära tomten, jag önskar mig bara en liten sak....

Det är både läskigt och lite roligt att vi får veta strax innan jul. Men mest läskigt... För smärtan som blir av ett misslyckande passar inte på julen, inte alls. Under julen är vi tvungna och bundna till att möta släkten, små söta barn och familjelycka. Och jag är tvungen att möta mig själv, hur jag i flera år har tänkt att nästa jul, då har jag barn eller är gravid...
Jag älskar min familj och släkt och tycker vanligtvis att det är jättekul att träffa dem, särskilt över jul. Men jag är så rädd för att min sorg skulle förstöra detta fullständigt, att jag ska ligga i ett rum på ovanvåningen och gråta bittra tårar, medan fest och stim hörs därnere och alla andra är så jävla glada.

Ja, jag vet. Jag tar ut sorgliga saker i förskott. Fy på mig...

Så klart att jag blir gravid till jul.
Så klart att jag blir gravid till jul.
Jag kan flyga jag är inte rädd...

Helgen är vår

Idag är det fredag. Det är väldigt skönt med fredagar och det tycker jag ju varje fredag. Men den här fredagen är bättre än på länge. Jag och Viktor ska umgås med varandra i helgen. UMGÅS. Det var så längesedan vi hade en hel helg tillsammans, bara han och jag, att jag faktiskt inte kommer ihåg hur många veckor sedan det var sist. Under de senaste veckorna har vi sprungit om varandra och förbi med våra planeringar och vänner. Och förra helgen var vi på gemensam fest, men då pratade vi med alla andra.

Det ska bli så skönt, bara Viktor och jag, hundarna och katten. Och ett glas vin.

Trevlig helg på er!