Så var mensen äntligen här, precis i rätt tid! På dag 28. Jag brukar ha en något kortare cykel, men ett par dagar längre är inget att tjafsa om. Min kropp verkar inte ha rubbats så mycket alls av förra frysåterföringen och det är bra. Väldigt bra. För då kan ett kontrollfreak som jag börja räkna ut att nästa försök med vår lilla frysis kommer att ske ca den 30 november. Och om den överlever upptiningen så kommer vi att få veta om jag är gravid strax innan jul.
Kära tomten, jag önskar mig bara en liten sak....
Det är både läskigt och lite roligt att vi får veta strax innan jul. Men mest läskigt... För smärtan som blir av ett misslyckande passar inte på julen, inte alls. Under julen är vi tvungna och bundna till att möta släkten, små söta barn och familjelycka. Och jag är tvungen att möta mig själv, hur jag i flera år har tänkt att nästa jul, då har jag barn eller är gravid...
Jag älskar min familj och släkt och tycker vanligtvis att det är jättekul att träffa dem, särskilt över jul. Men jag är så rädd för att min sorg skulle förstöra detta fullständigt, att jag ska ligga i ett rum på ovanvåningen och gråta bittra tårar, medan fest och stim hörs därnere och alla andra är så jävla glada.
Ja, jag vet. Jag tar ut sorgliga saker i förskott. Fy på mig...
Så klart att jag blir gravid till jul.
Så klart att jag blir gravid till jul.
Jag kan flyga jag är inte rädd...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar