torsdag 30 december 2010

Skål från tresamheten

Vilgot är fantastisk.

De här första dagarna tillsammans med honom är en vild kärleksstorm. Jag är så gränslöst lycklig att jag inte ens vet hur jag ska kunna skriva om det. När jag ammar, sjunger, pratar och tittar på min fina pojke är det som om jag också nyss föddes. Världen är helt ny och att bli mamma är allt jag kunnat föreställa mig. Fast gånger en miljon ungefär.

Ibland trillar lyckotårarna hejdlöst. Kärleken är så stor, så stor. Som om den inte riktigt ryms i ett och samma hjärta.


Det är dels den stora kärleken till vår gosse och dels en evig lättnad över att vår barnlöshet är över som gör allt så fantastiskt.

Tänk att Vilgot var vårt allra sista lilla embryo i frysboxen.
Som vi inte hyste så mycket hopp om men ändå satte in, ja för sakens skull.
Och så blev det så himla bra. En livs levandes liten ny människa blev gjord och vi får äntligen bli föräldrar. Han är inget mindre än ett stort mirakel.

Vilgot kommer för alltid att påminna oss om vilken tur vi har. Att få barn har inte någonstans varit självklart hur väl läkarna än har pratat om våra chanser via IVF. Vi gav nästan upp flera gånger. Sorgen förlamade oss, vi visste periodvis varken ut eller in och vår kärlek sattes på prov om och om igen. Men på något sätt höll vi oss strax ovanför vattenytan och det är jag så oändligt glad över idag.

Ensamheten är besegrad och nu börjar en helt ny resa. Tack än en gång för att ni stöttat mig och för att ni finns. Det allra svartaste kunde nog aldrig besegrats utan min blogg, utan er - min ventil.

Men nu gör jag avslut här inne. Bloggen har tjänat sitt syfte och jag låter den ligga kvar för att kanske hjälpa någon annan genom sin resa.

Äntligen!

14 kommentarer:

Alyssa sa...

Så fint skrivet! Otroligt glad för eran skull! Ska bli kul att få se underverket framöver. Kram på er!

MissJoi sa...

åh så fint. Jag ryser i hela kroppen. Jag är så glad för er skull. lycka till på livets resa med fina fina Vilgot. KRAM

Sara sa...

Underbart!

Jag hoppas jag får göra samma sak under de närmsta åren.. Kanske någon av våra frysisar kan få bli en livs levande bebis..

Gott Nytt År!
Kram

Jeps sa...

Åh vad fantastiskt. Jag blir alldeles tårögd och minns min lycka när lilla S föddes för snart 5 år sen. Nog för att de allra flesta barn som föds är efterlängtade men som ofrivilligt barnlös IVF-förälder finns det nog ingen större lycka i världen. Man kan liksom inte vara mer efterlängtad när ingenting kan tas för givet.
Jag önskar er stort lycka till med nya lilla familjen och tackar för att du delat med dig av resan i din blogg

många kramar

H sa...

Kommer sakna att läsa om er. Det är synd att så många av er avslutar era bloggar efter att ni har fått barn. Det är ju lika roligt att läsa om erat liv MED era barn som eran längtan efter barn.

Anonym sa...

Är det du, är det du, allra käraste barn,
som har kommit till sist ändå.
Om du kunde begripa, vad jag längtat,
men det kan du visst aldrig förstå.
Tänk att du skulle komma till sist
det vågade jag väl knappast tro,
fast det var då min enda beständiga dröm,
som aldrig kom till ro.

Kom och sätt dig hos mig, lilla barn.
Får jag krama dig sakta ett slag?
Jag vill känna, att du är mig nära,
jag vill höra dina andetag.
Tänk, vad allting konstigt och krångligt
med ens blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste barn,
så väl att du kom ändå.

En fantastisk fin dikt skriven av Harriet Löwenhjelm som verkligen sätter ord på de känslor man har.

Lycka till i livet med Vilgot!!

KarroBarro(mamma till 2 IVFflickor)

TeachGirl sa...

Tråkigt att du slutar skriva, men grattis igen till lille Vilgot! Det har varit roligt att följa dig.

IVF karusell sa...

Fantastiskt fint skrivet! Det är ren magi det där med barn, speciellt de efterlängtade!

Tråkigt att du slutar skriva dock! :(

Ta hand om er! ♥

Anonym sa...

Lycka till med er nya resa och tusen tack för att du delat med dig!

Anonym sa...

Det är ett tag sedan jag besökte din blogg och jag blev nu så glad över vad jag läste.

Ett stort, stort grattis och lycka till!

Varma kramar åsa, mamma till en liten IVF-pojke

Lila sa...

Grattis till ert älskade barn!! Är så glad för er skull! Kram Lila

Sara sa...

Ja, du har ju det. Och du ger mig också hopp. Kan ni så kan vi. :)

Tack för din kommentar förresten, jag behövde den!

Hoppas allt är fantastiskt med er!
Kramar

Sara sa...

Det är helt underbart att våra älskade barn äntligen är här :-)

Jag kommer att sakna din blogg och hoppas att du väljer att starta en ny mamma blogg istället!

Kram

Anna sa...

Vad fint du har beskrivit det! Jag har inte satt ord på alla mina/våra känslor, men jag tycker att du har prickat precis rätt!
Jag njuter varje sekund, det är så fantastiskt!
Kram!