Efter ett par nätters finfin sömn sitter jag nu och nattugglar igen. Denna gång med täta sammandragningar som faktiskt gör lite ont och trycker ordentligt nedåt. Åh, som jag hoppas på att detta är starten på förlossningen!
Viktor har lyckats med att få jobba nära hemma den här veckan och kommer hem varje kväll. Det är en sådan befrielse och trygghet att ha honom snusandes på ovanvåningen medan jag sitter här och väntar ut natten. Min älskade, älskade man. Som jag behöver honom just nu och det känns verkligen i både kropp och själ att vi just nu sitter ihop, laddade inför den stora stunden. Det är vackert.
Är just nu så glad för mina onda sammandragningar att det är svårt att koppla av. Men jag ska försöka sova lite om en stund igen. Bara sudda lite till.
Sudd sudd.
2 kommentarer:
Oh vad mysigt att veta att det snart kan vara dags. Jag kommer fortfarnade ihåg när jag gick och väntade ut tiden, hur jag var uppe på natten och funderade på vad som komma skulle. Den tiden du har nu är helt fantastisk när man tittar i backspegeln.
Lycka till.
Kram Maria
Jag hoppas att du får ditt barn snart.
Skicka en kommentar