Jag väntar på min mens nu, som ska dyka upp vilken dag som helst. Hade det inte varit så att jag medicinerat mig den sista tiden så hade den varit här redan nu. Men jag tippar på att den gör entré i helgen. Så fort vi efter det ska vi ringa doktorn och börja planera för nästa FET, som betyder Frozen Embryo Transfer. Jag är så redo som jag kan vara. Orken och livet är tillbaka nu.
Marcus Birro har stängt sin blogg. Anledningen känner vi nog alla till. Att det finns så mycket ondska i världen, att det finns de som vill trampa hårt på människor med smärta. Att det finns de som skrattar åt människor som har ont, de som är vuxna samhällsmedborgare men vägrar ta ansvar för sina ord. De är anonyma och fega. Det är de som är svaga. Kanske är det synd om dem, och att de aldrig lärt sig solidaritet eller empati, vare sig från sina nära eller från samhället.
Jag hoppas att Marcus börjar blogga igen och att svinen håller sig borta. Hans blogg är på riktigt, och hur många sådana bloggar finns det? Och hur många är de män som vågar tala öppet om det svåra i livet, som vågar blotta strupen och sitt sargade hjärta. Birro, du behövs!
Jag skickar en stor kram till både Marcus och Jonna från min blogg och från hela mitt hjärta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar