I väntan på nästa embryo

Just är livet rätt så normalt, mitt emellan två försök till graviditet. Ett misslyckat försök bakom oss och ett oskrivet framför oss. Då löper livet på. Dagarna går snabbt och jag tänker inte hela tiden på det sorgliga.

I våras gjorde vi vår första IVF-behandling. Den var hemsk på alla tänkbara sätt. Medicinerna och misslyckandet höll på att dränka oss. Vi som skulle vara så starka, vi som skulle vara som vanligt. Fast med lite mera kämparglöd, lite mera glädje och hopp. Och så blev det tvärtom. Det var hemskt. Men vi fick två embryos till frysen och vi gick så småningom mot ljusare tider. Mot en underbar sommar, alldeles oförstörd och utan behandlingar och hormoner.

I september försökte vi med ett av våra frysta embryos. Och misslyckades. Igen. Ett kapitalt misslyckande. Så hårt och obegripligt. Plötsligt är hela världen full av gravida och barn. Helt plötsligt, ja det är märkligt. Jag som lovat mig själv att aldrig må dåligt av andras graviditeter och bebisar...

Jag börjar förbereda mig nu. För försök nummer tre. Tredje gången gillt kanske? I början på december bör det vara dags, om min kropp är som den brukar. Jag måste nämligen ha mens två gånger till innan nästa försök har doktorn sagt. Tack gode gud för mina korta menscykler (kan inte komma ihåg när jag överhuvudtaget har varit glad för dem innan). Tills dess förbereder jag mig. Med extra folsyra, vitaminer, ingen rökning och lite nyttigare mat. Tja, det där med lite nyttigare mat är ju fruktansvärt svårt, särskilt med tanke på att jag arbetar som lärare och äter skolmat (ni har väl sett matakuten?). Men jag ska försöka att äta nyttigare här hemma i alla fall, anstränga mig lite. För min kommande bebis gör jag precis allt. Så det så.