söndag 26 april 2009

Surfar solskenshistorier

Är inne på Familjeliv och läser solskenshistorier. Jag vet inte om de gör mig gladare, men kanske mer hoppfull.

Jag är inte glad. Det går bara inte att bli glad. Går omkring i dimma och fungerar. Armar, ben och kropp gör saker nu. Jag fixade i trädgården igår, bakade bröd och lagade mat. Tvättade och hängde våta kläder i den varma solen.

Men något fattas.
Vår lilla pyttebebis försvann och en liten bit av mig med den. Otroligt egentligen vad en sån liten räka kan göra skillnad. Fast i mina tankar var den som bodde i min mage vår novemberbebis och ingen räka.

Miss Li har skrivit en låt om ett självupplevt missfall. "A doughter or a son" heter den. Lyssnade på den på hennes myspace-sida ett par dagar efter missfallet. Eller försökte men var tvungen att stänga av efter bara en liten stund. Så skör och vacker. Så sorglig.
Jag lämnade missfallshistorierna och surfar nu istället solskenshistorier. I ett desperat försök att må bättre.

Imorgon börjar jag jobba. Jag känner att det kan gå. Att träffa barnen ska bli rätt roligt. Att svara på frågor från föräldrar om varför jag har varit borta länge - inte så roligt.
För jag kommer att bli tvungen att ljuga. Eller säga något om att det är privat och att jag inte vill prata om det.
I vilket fall som helst känns det illa.
Ljuger man ihop någon influensahistoria så blir man tvungen att stå där och prata om hemsk hitte-på-influensa i flera minuter och sedan ha samma konversation med alla andra.
Säger jag det där om privat sfär kommer det att bli tyst och konstigt. Och alla kommer att spekulera i vad det är för hemskt som har drabbat barnens fröken.
Föräldrarna på jobbet är de enda som inte vet eftersom jag måste hålla på min yrkesroll, om de inte har halkat in på den här bloggen det vill säga.
Men ibland är det nästan så att jag önskar att de hade det, halkat in här på ett bananskal och aldrig behöver ställa en endaste fråga mer.

Jag har slutat att blöda nu i alla fall. Och jag har itne ont längre. Undrar ändå lite när man får återgå till vanligheten, dvs träna och ha sex? Någon som vet? För jag vågar inte riskera någon infektion just nu.
Vi vågar inte så där överdrivet mycket alls faktiskt under den här IVFcirkusen.
Som det där med att vi faktiskt inte har haft sex sedan i februari. Inte vågat. Varit livrädda för att framkalla missfall på något sätt. Ironi?
Så nästa gång kommer väl att kännas som första gången.
Alltid är det något att se fram emot.

7 kommentarer:

Pez sa...

Hej vännen!
Lycka till på jobbet imorgon. Hoppas att du slipper allt för många frågor. Vad det gäller sexliv har jag och gubben inte haft nåt sen pluset. Vi vill inte riskera något, kanske är vi lite knäppa men skulle nåt hända och vi hade börjat skylla på det hade fotsättningen inte blivit så rolig.
Mums med hembakt bröd!
Kram Pez

Finessan sa...

Hej,

Jag vet inte hur jag hamnade här, men jag hamnade här.
Att få missfall är att dö en smula. Jag dog själv en smula fyra gånger. Sen kom Lilla V.
Jag sänder en varm tanke din väg och önskar dig lycka till i framtiden.

Kram

Star80 sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Star80 sa...

hahah e inte vidare teknisk när det kommer till datorer....
men i alla fall, mitt användarnamn kommer i fortsättningen vara Star80
kram igen.

Star80 sa...

Nu testar jag igen!


Hej

Har följt din blogg en längre tid men har aldrig skrivit nån kommentar förrän idag då jag skaffade mig ett konto.

Är oxå ofrivilligt barnlös.
Har dock inte försökt lika länge som du, men i snart 2 år.
Blev verkligen helt sjukt glad när jag läste att du var gravid. Konstigt att man kan bli så glad för nångons skull, en person som man inte känner.
Läste alla dina inlägg om mammabyxor och tidningar och glades verkligen lika mycket som dig för att jag kände att det fanns hopp! Hopp om att all den här väntan faktsikt ska resultera in något bra.
Jag är glad för att jag var hemma ensam för jag bara storgrät. Jag ville verkligen så gärna att du/ni skulle få vara lyckliga och till slut få erat efterlängade lilla barn. Så orättvist livet är!
Jag ska inte säga att jag förstår hur det känns för jag kan bara fantisera om det. Jag tycker att du verkar vara väldigt stark i dig själv för det har ju inte gått så lång tid sen det tråkiga inträffade.
Hoppas att det inte blir för många och jobbiga frågor från föräldrarna imorgon.
Fast en sak är säker, man blir med tiden en bra lögnare;) Fast det är väl egentligen inget att vara stolt över.
Jag får hela tiden hitta på nya lögner när vi ska åka till kliniken. Sjuk, ledig, läkaren, läkaren med min sambo, vetrinäre ( den är rätt bra faktiskt )
Vi har valt att göra behandlning i danmark, vätetiderna här hemma är för långa. I går gjorde vi vår 4:e donator inseminering. Vi har bestämt oss för att ge insemineringen en chans till, om jag nu inte plussar i maj, å sen blir det ivf. Dyrt men chanserna ökar ju!
Lycka till imorgon!!
Kram Jennie
Ps: Vad är Svantemannen för ras??
Min lilla gangster på bilden är en Jack Russell.

den 26 april 2009 15:12

Sofie sa...

Hej!
Läser din blogg dagligen, men har inte skrivit nåt föränn nu. Varför vet jag inte men ibland är det svårt att få orden ut ur munnen.
Det där med sex har verkligen kommit i andra hand kan jag ibland känna. Man tillförlitar sig så mycket på behandlingarna att man knappt hinner känna lusten. Så har det iaf varit för oss.
Hoppas det går bra för dig i morgon på jobbet!

Hanna sa...

Vi fick order om att vänta i 2 v efter återinförandet med att ha sex, men att det därefter var helt riskfritt. & 2 v var nog så länge som vi kunde hålla oss. Haha! :)

Efter ett missfall är det svårare så klart, men där fick jag beskedet att det var ok med sex (& bad & träning) om man slutat blöda & inte hade ont. Så jag tror knappast att det är ngn fara längre. Om du själv känner att du orkar & vill så klart! Lycka till på jobbet - hoppas du hittar ngn bra ursäkt till din frånvaro! Kram Hanna