Jag är så arg att jag snart kokar över, börjar hulkgråta och skrika rakt ut. Vill lämna vuxenvärlens elende och bara krypa in i en varm famn och bli klappad över kinden.
I mitt jobb får man ibland uppleva det hårda och jävliga. Baksidan av mänskligheten.
I vanliga fall kan jag ruska av mig sådant, i alla fall efter en stund. Men nu när hormonerna svallar och urmodern vaknat verkar saker och ting vara sju resor värre. Det känns svårare att distansera sig och inte ta med jobbet hem, för att inte säga omöjligt.
Jag hoppas att världen ser lite ljusare ut lite längre in i fredagskvällen. När katten, hunden, jag, Viktor och vårt lilla frö ligger i soffan, knaprar godis och falsksjunger till "Så ska det låta". Då ska det väl kännas lite bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar