torsdag 16 april 2009

Drömmen lever, trots allt

Jo, jag skrev igår att bloggen skull vila lite.
Men det går liksom inte att slita sig ifrån er, ni som blivit mina ovärderliga vänner i bloggrymden.

Idag har varit en märkligt sorglig dag.
Jag är så ledsen emellanåt att det inte går att stå ut. Tårarna och maktlösheten rinner över, tar över och lämnar min kropp orkeslös.
Vår lilla Prick är saknad så att det isar i själen.

Idag kom Lennart Nilsson filmen som jag beställde för tre dagar sedan. Jag betalar men packar inte upp den. Har ställt undan allt som påminner mig om graviditeten. Tidningar, kläder. Plockat ner ultraljudsbilden från kylskåpet.
Men vem lurar jag? Allt finns kvar inom mig. För mig levde både Pricken och drömmen om novemberbebis för bara två dagar sedan. Det är svårt att förstå verkligheten.

Imorgon bär det av till sjukhuset för kontroll. Jag hoppas innerligt på att allt är borta, att vi slipper mer medicinering och fler smärtsamma värkar. Men jag tror att allt är ute. Det känns så för jag blöder inte så intensivt och mycket längre. Och jag har inte så ont heller längre, även om jag har fått ta en ipren lite då och då.
Och det enda som är kvar av mina gravidkänningar idag är metallsmaken i munnen, den vill inte ge med sig. Annars är allt borta.

Jag drömmer mig trots allt vidare även om en ny graviditet känns otroligt avlägsen just nu. Jag och Viktor har idag pratat om att mot alla odds försöka på egen hand i sommar, i väntan på att få sätta in ett av våra älskade små embryos som vi har i frysen. De är ändå en tröst för oss, våra två små liv som väntar. Som fortfarande lever.

Tills dess ska vi läka.
Och vi ska vi ta hand om varandra och kärleken.

2 kommentarer:

Pez sa...

Jag beundrar dig och din styrka. tänk så mycket som man tots allt klarar av även om man inte tror det innan. Smärtan efter ett missfall går över men minnena finns kvar. De kan du inte radera ut och ska det inte heller. Pricken är en stjärna på himmelen precis som mitt lilla pyre. De kommer alltid finnas kvar i vårt hjärta även om inte hjärtat slog så länge. jag är glad att du stannar hos oss här på bloggen. Jag ska hjälpa dig så mycket jag kan. Förresten var jag i Åsa häromdagen och då tänkte jag på dig.
Ta hand om er och kramas mycket!!

Bettans hörna sa...

Hej jag känner inte dig ramlade på din blogg bara jag blev så lessen när jag läste om Pricken ,,minns hur min dotter hade det ,,efter sex års barnlöshet blev hon gravid och det gick ju inte bra då naturligtvis, känslan som vi fick alla då är så välbekant när jag läser det du skrev,men nu har hon ett ljuvligt busfrö på 2år så jag önskar dig lycka till och håller all tummar jag har för nästa