Ikväll kom missfallet.
Min lilla Prick blev inte mer än en dryg centimeter lång innan hjärtat slutade slå någon gång i vecka 7-8.
Jag fick en liten tablett att svälja av doktorn. Inte långt efter det kom värkarna och höll på hela eftermiddagen.
Det finns något helvetes smärtsamt med ett missfall.
Inuti värst och utanpå som en förlossning utan belöning.
Det var obegripligt svårt att skiljas, hur litet och olevandes det än var.
Kändes omänskligt grymt att spola på toaletten, som en ovärdig begravning.
Amputerad.
Sorgen kommer i intervaller. Blir svagare och starkare. Lever sitt eget liv.
Vi låter sorgen leva färdigt.
För att vi också måste det.
På fredag ska vi in till sjukhuset igen för att se om livmodern är tom.
Annars måste vi få mer tabletter och driva ut det sista.
Men jag tror att det är över.
Det finns nog inget kvar.
Tack alla ni som skickat så fina kommentarer idag. Jag blir rörd av att ni tänker på oss. Tack från hela mitt hjärta.
11 kommentarer:
Jessica.. Jag tänker på er och gråter med er. Jag tycker att det är så tråkigt, att pricken inte längre finns i magen. Sänder tusen kramar.
Nejnejnej, fy fan rent ut sagt vad orättvist.
Tänker på er.
Varma kramar m.
Nej fy vad hemskt... Jag ryser i hela kroppen!! Så hemskt!! Stakare, jag tänker på er!!!
Kram
Missfall är fruktansvärt smärtsamt. Såväl i hjärtat som kroppsligt. Det är inget man ens önskar sin värsta fiende.
Jag hoppas att ni kommer på fötter. Men låt det få ta den tid som ni behöver!
Massa kramar!
assor med styrkekramar till er båda!
Jag vet hur du känner dig just nu, hur fruktansvärt det är att se och känna livet rinna ur en. Jag lider med dig!
Det borde inte få vara så här orättvist!
Varma kramar till er båda
Fick världens chock när jag skulle läsa din blogg idag....jag fick kalla kårar och nu sitter jag med tårarna i ögonen! Hur mycket otur får man ha...riktigt orättvist är det! Vi sänder er en massa kramar och kärlek!! // Annika, Linus och Anton
fy så förjävligt!jag skickar tusen varma kramar...tänker på er!
tess
http://smultronpastra.blogg.se
Jag har tänkt på dig ända sen igår...jag tycker så synd om er...även om jag tror att det kommer gå till slut så finns det inget som tröstar en dag som denna.
Den fysiska smärtan är fruktansvärd men som tur är går den över efter några dagar. Det är den psykiska smärtan som måste få ta sin tid, även om man bara vill att den ska försvinna..
Kram
Ville bara säga att ni finns i mina tankar! Kram!
Jessica, jag vet att finns ingenting man kan säga som får det att kännas bra, så jag säger bara, ta hand om er! Ta vara på varandra. Många kramar! / Nina
Skicka en kommentar