Det har hänt något tråkigt i min familj. Ovanpå allt.
Men det är svårt att ta in något mer just nu. Så jag stänger av lite grann. Känner mig trött, sorgsen, orolig och samtidigt märkligt likgiltig.
Det är väl konstigt att allt ska hända samtidigt? Att tråkigheterna samlas på hög när de väl händer. Typiskt.
Solen lyser och har gjort varje dag i några veckor nu. Och när jag och Viktor gick hem från C inatt var himlen full med sjärnor. Världen är plågsamt vacker och som allra vackrast när man behöver det som mest.
Eller minst. Eller nåt.
1 kommentar:
Ja är det inte för jävligt? Att allt tycks komma på en gång när det kommer. Som att inte en sak vore nog.
Jag hoppas du snart får må bättre!
Kram m.
Skicka en kommentar