Jag har haft rätt så mycket värk idag (som mensvärk) och är därmed lite extra orolig. Jag vet ju att det kan kännas så när livmodern växer (och jag har ju känt så innan utan att det har varit något fel), men idag har värken liksom strålat ut i ena skinkan och i ljumskarna. Jag har inte haft jätteont, men tillräckligt för att det ska störa mig.
Ber på såriga knän.
För femtioelfte gången.
Ska man oroa sig så här för resten av livet?
För det har jag varken lust med eller orkar.
Jag vill ju bara ha lite lugn och ro. Lite sinnesfrid och glädje.
Hur svårt ska det vara?
Jobbet har varit fruktansvärt idag. När tankarna är rädda och kroppen öm blir jobbet med barnen slitsamt. De kräver ju min totala närvaro hela tiden Jag måste måla på mitt clownansikte och le med påklistrat lugn.Och tröttheten, den förbannade tröttheten. Den sänker det sista skeppet.
Orken är slut. Tack gode för att jag har fyra lediga dagar framför mig.
3 kommentarer:
Jag tror verkligen inte att du behöver oroa dig. På min inskrivning pratade barnmorskan just om att man kunde ha ganska rejäl mensvärk utan att det är någon fara, livmodern växer helt enkelt!! När jag fick mitt missfall så fick jag rejäl blödning och skitont och det kom med en gång, inte någon småvärk precis. Försök nu njuta av helgen och att du redan är i vecka 10. Yipeeee!!!
Jag hade konstnat värk och ont i ljumskarna upp till 12:e veckan innan det började avta lite så du behöver inte oroa dig för den saken för det är helt normalt.
Om det däremot skulle börja hugga och sticka (som knivar) i magen så är det bra att kontakta mvc för vidare rådgivning. Det var i alla fall det jag fick höra från min bm när jag ringde dit och var orolig.
Jag var också rädd för att jag jämt skulle känna oro och det tär ju ganska mycket på en och visst känner jag fortfarande viss oro emellanåt, men den har mildrats enormt mycket ju längre graviditeten har fortskridit.
Ta hand om dig och GLAD PÅSK!
Kramar
Försök andas ut o tänk att det är livmodern som växer, du vet, det går fort när de små pyrena växer!
Jag har också molvärk emellanåt och man blir orolig, men försöker tänka positivt.
Förstår dock precis hur du känner, orken tryter, för oroligheten pockar på. Nu är vi alla tre (du, pez o jag) i v.10 och vi ska banne mig nå målet allihopa med våra respektive!
Hoppas du får en skön påsk!
kram j
Skicka en kommentar