Det är en kort vecka det här. Det är nästan som fredag redan imorgon. Lyckan över det breder ut sig inifrån som ett silkeslent täcke.
Jag är nöjd i dessa dagar.
Jag antar att det hårda gjort mig mjuk.
Berikat mig med mentalitet värdig en glad pensionär.
Fått mig att uppskatta det lilla.
Det som jag ändå har.
Den 27 maj har jag varit en gift och ärbar kvinna i tre hela år.
Vi firar vår bröllopsdag på lördag, jag och min Viktor.
Vartannat år är det min tur att ordna med överaskning och vartannat år är det Viktors. Så är det bestämt och i år är det min tur.
Det hela är så hemligt att jag inte kan skriva här vad det är vi ska göra. Men det handlar såklart om livsnjuteri. Och jag hoppas på fint väder...
Det roligaste är att Viktor är sjukligt nyfiken och försöker fiska ledtrådar hela tiden.
Vilket väderstreck? Är det långt iväg? Blir det övernattning? Osv.
Det blev tillslut så tröttsamt att jag sa att jag avslöjar hela skiten och att vi ska femkampa på Liseberg. Då slängde han sig uppgivet och frustrerat raklång i soffan och tog sig för pannan.
Han förstår ju såklart att vi inte alls ska till Liseberg och femkampa, vilket är starkt förknippat med vanlig hederlig fylla med kompisarna. Inte så värst med romantiska bröllopsdagar.
Fast visst hade det varit roligt svänga inom Lisebergs parkering på lördag bara för att se hans min...
Nu ska jag och Svantemannen gå ner till djuraffären och köpa katt- och hundmat.
I solen den sköna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar