Så nära himlen som vi kommer nå

Den här helgen har varit helt fantastisk, i den meningen att Viktor och jag inte har gjort ett enda skvatt. Vi klarade ju av städningen i fredags och det var så här med facit i hand inte helt tokigt.
Helgen har gått åt till musiklyssnande, god mat, eftermiddagagslurar, massor av gos och uberamerikanska tv-serier på nätet.
Så nära himlen som vi kommer nå, som Bo Kaspers perfekt uttryckte saken.
Just nu i alla fall.

Och idag ska jag baka hallonpaj.
För det är jag sjukt sugen på.
Sen ska det göras fläskfilé i pepparsås med klyftpotatis och god sallad.
Vi myser just nu så vi nästan går helt åt.
Det känns som hundra år sedan.

En ny vecka är på ingång och det börjar bli lite spännande att se när mensen dyker upp. Jag räknar ju med att få vänta lite till, men med tanke på att jag har haft ägglossningskänningar för en vecka sedan så kanske mensen snart är på ingång. Jag som efter fyra kroppsfixerade år har lärt känna min kropp nästan skrämmande väl, borde ju ha känt rätt. Men å andra sidan har jag aldrig varit den här sidan en graviditet. Efter ett missfall vet man ju att kroppen kan "spåra ur" lite grann.

Vi får väl se. Vi får väl se.
Som vanligt.