Degar

Vissa dagar känner jag mig riktigt fet.
Det är ingen överdrift på något sätt. Bara ett trist konstaterande.
Det är som om jag har ätit hundra vetebullar varje dag.
Som om hela jag är en enda stor deg.

På ett år har jag gått upp nästan 10 kilo. Upp och ner, ner och upp.
Men nu denna våren är det mest upp förstås.
Jag är för det mesta överfylld av hormoner, väldigt stilla under rätt så långa perioder och tröstäter lite då och då.
För jag får ju inte röka längre och nåt skit får man väl ha kvar när stormarna härjar.
Eller?

Har ständigt dåligt samvete för mina överflödskilon.
Här skulle man lätt kunna misstaga mig för en sån där som vill vara smal och snygg.
Men näpp. Inte ens det. Inte jag.
Jag vill vara gravid. Med mage som en luftballong och vätskestinna armar och ben.
Det är ju just det som gör mig så eftertänksam när det gäller min vikt just nu. Kommer vikten att påverka min nästa chans till graviditet?
Jag vet, det gör den förmodligen inte eftersom jag faktiskt blev gravid förra gången.
Men jag är funderar över det mesta så varför inte det. Mitt BMI är nog strax passerat 30 nu och det är inte roligt.
Särskilt inte när jag inte kan göra så mycket åt saken. Ja inte just nu i alla fall.
Inte med bara 5 dagar kvar till nästa försök.

5 dagar.
Det är konstigt för jag känner ännu inget.
Inget pirr och ingen riktig nervositet.
Jag kanske inte orkar.

Det är rätt skönt att inte orka ibland.