Idag har jag bara velat bort och iväg från jobbet. Så långt bort som bara det är möjligt. Från jobbet som jag egentligen älskar men som snart nog jag kanske inte älskar ett dugg längre.
För kommunen ska göra nedskärningar, stora sådana, och förskolan är inget undantag. Vi får inte längre ta in vikarier vid sjukdom, tjänstledighet eller semestrar så nu vet vi inte alls hur vi ska göra med någonting. Vi vet inget om hur våra arbetsscheman kommer att se ut för hösten. Eller barngruppen. Eller hur vi överhuvudtaget ska klara vår arbetssituation. Det känns hemskt, hemskt, hemskt just nu.
Pricken över i:et hade varit om jag inte inte får någon semester nästa vecka på grund av personalbrist. Då dör jag. Då bara dör jag.
Sen var det en sommarjobbare (tonåring som jobbar för kommunen på somrarna) som pekade på ett arbetslagsfoto som hänger i hallen och undrade om det var jag på kortet. Jag svarade att det var jag. Men det ser inte alls ut som du, sa hon då. Jag försökte skylla på att jag inte hade glasögon på kortet.
Men sanningen är att bilden är tagen för två år sedan, innan IVF-behandlingarna nästan tagit kål på mig. På bilden är jag ungefär 10 kg lättare och ser ungefär 10 år yngre ut. Jag har nu alltså fått det svart på vitt.
Jag ser tjock och gammal ut. TJOCK. Annorlunda. Som en liten rund tant.
Helvetes jävla skit.
Nu ska jag gå ut i trädgården och sola det bleka fläsket så snyggt det bara går.
Sen ska jag kuta så jag nästan avlider var och varannan dag framöver.
Och så ska jag sluta äta.
Det borde göra susen.
1 kommentar:
vet du vad, jag e helt övertygad om att du e vackrast i alla fall, med eller utan 10 kilo extra. din utsrålning kan inte 10 kilo dölja, den skiner starkare än så! Men jag vet hur det är, har oxå 10 kilo som behöver försvinna, men det fixar vi snäckan!//anna
Skicka en kommentar