söndag 21 juni 2009

Nu går vi till banken

Nu måste vi gå till banken.
För svensk sjukförsäkring täcker inte längre vår sjukvård.
Det är stopp och belägg, kalla handen och göra sig icke mera besvär att be om mer hjälp.

Hallands landsting bekostar 3 IVF-behandlingar. Men det är inte riktigt sant för frysåterföringarna räknas inte in i dem. På grund av att vi fått sätta in två frysembryon har vi varit tvungna att förhandla bort en hel behandling. Så nu, fyra insättningar senare blir vi hänvisade till banken och de privata alternativen istället.

Tänk om någon av oss varit arbetslös eller om vi helt enkelt av vilka skäl som helst inte haft råd att betala vidare själva. Tänk och hemskt och fy vad hemskt. Vågar inte ens tänka på hur det kunde varit. Att jag min älskade aldrig skulle få möjligheten att bli friska.

Jo ofrivillig barnlöshet är klassat som en sjukdom även om många höga röster bestämt hävdar att det inte är någon mänsklig rättighet att få barn. Och vems röster? Troligtvis deras som utan problem kan spotta ut så många ungar de vill skulle jag gissa.

För har man aldrig gått i dessa bedrövliga barnlösa skor vet man inte vad det handlar om. När beskedet om att man inte kan få barn på vanlig väg ges rasar livet som ett korthus. Man går in i en existensiell kris, sociala och relationsmässiga svårigheter och en fruktansvärd oro och ångest inför framtiden.
Den som inte anser att barnlöshet är livshotande vet inte mycket här i världen.

Men sen får du veta att det finns bot, du får veta av din läkare att det går att få biologiska barn. Du får veta att den medicinska vetenskapen har gått oerhört framåt de senaste trettio åren och att vi faktiskt kan få barn tillsammans. Chansen är stor, faktiskt ungefär som alla andras. Vi kan bli helt återställda.
Det är ju fantastiskt, tänker man.

Och så görs behandling efter behandling. Det sliter, det drar och krampar. Det gör jävligt ont. Det är ingen lyxweekend på spaa.
Det är förstås olika. Men för oss har det varit svårt. Vi har gått igenom nästan alla jävligheter som möjligtvis kan gås igenom.
Men vi är beredda att göra det igen. Och igen om det behövs för att vi ska bli friska. Och nu är vi även beredda att betala med pengar.
Prislappen blir obetydlig men såklart ändå betydlig. Vi kommer att få skära bort en bit av livet.
Men vi betalar vad som helst för nu finns ingen hjälp att få. Vi köper oss kärleken för vad som helst. Vi köper vår hälsa och framtid för alla pengar vi har och inte har.

Ofrivillig barnlöshet är en sjukdom. Och vi lever i Sverige, ett av världens rikaste länder som skriker efter fler barn för att kunna få fortsätta vara ett av världens rikaste. Sverige vill ha fler barn, fler skattebetalare och färre sjukskrivningar. Det finns 250 000 ofrivilligt barnlösa par i Sverige och siffran verkar öka. Ingen vet vad det beror på. Att mödrarna blir äldre är ju sin sak, men att männens spermier blir sämre och sämre vet man inte alls varför. Det är något i den västerländska livsstilen gissar dom. För i utvecklingsländerna har man inte dessa problem i samma utsträckning. Dom gissar för det finns inte tillräckligt med forskning inom området.

Det finns en människa bakom varenda en i dessa siffror.
En rädd och ensam människa vars liv har vänts bak och fram och ut och in. Det finns ett äktenskap, en relation som inte vet var den ska ta vägen.
Det finns depressioner, sjukskrivingar, missfall, social isolering, övervikt, urusla självkänslor, ekonomiska svårigheter och skilsmässor.

Ofrivillig barnlöshet är en sjukdom som svensk sjukvård inte betalar bot för. Om man inte har turen att lyckas på en gång.

Har man otur så får man gå till banken.

7 kommentarer:

Emelie sa...

Ja det är sorgligt!
Vi bodde utanför jämtland förut, där skulle vi ha fått ett ynka försök ETT!!helt otroligt snålt.

Vi gick till banken och tog ett lån för att göra ett privat försök, och vi fick det men valde att inte skuldsätta oss så tidigt utan istället flyttade vi ned till västra götaland och få tre landstingsförsök istället.
Hade vi stannat kvar hade vi fått kalla handen vid det här laget och fåttgå till banken åter igen..

Johbur sa...

Jäklar vad bra skrivet! Jag säger JA till varenda mening.

Orättvist att vi handikappade inte kan "få möjligheten att bli friska", som du skriver. Precis som ni måste vi nu vända oss till svindyra privatlösningar. Och vi gör det för kärlekens skull. Om igen och så länge det krävs.

Jag hade en kollega som tyckte att ofrivilligt barnlösa inte skulle få några gratis försök alls! Hon menade att vi möjligtvis borde få psykologisk behandling och hänvisas till adoption. Jag blev ledsen och klarade inte att formulera ett enda svar på tal i min gråtfyllda hals...

Hon var alltid en kall och osympatisk människa som dessutom avlat tre barn hon knappt hade kontakt med.

Vi får stå ut med en del...

Stor sommarkram från en IVF-syster med två tappade verkliga barn och minst hundra fantiserade...
/Johbur

Sofie sa...

Vi bor i Västerbotten och har haft en IVF + en FET betald av landstinget.
Var tvungna att gå till banken och låna pengar.
det är rent för***vligt att dom inte bekostar till man får ett barn, dom skulle ju tjäna på det flera gånger om med tanke på vad det barnet skulle betala i skatt under hela sin livstid.

Alice sa...

Håller helt med dig, det är så fel det kan bli! Det är också så sjukt orättvist att det är olika regler mellan olika landsting.
Jag beklagar att det blivit som det blivit för er, det är sorgligt och jobbigt. Jag sitter i samma båt, har också förbrukat de tre landstingsfinansierade försöken.Vi ska köpa ett 3-pack nu, hur sjukt låter inte det, ett 3-pack... låter som man handlar avocados på ICA... Lycka till med era framtida försök!

Star80 sa...

Ja det är orättvist!
Vi valde att betala allt själva, än så länge 62 000 kr.
Vi var inte sugna på att vänta i 2 år innan vi skulle få hjälp.

Anonym sa...

Nog är det orättvist. Och då har jag inte ens fått de där gratisförsöken, har till och med fått höra att jag "tekniskt inte kan klassas som ofrivilligt barnlös förrän jag har en partner" TROTS 10 försök med donatorinsemination... Jag är inte ens sjuk.

Men nog är det sorgligt att denna sjukdom inte ens idag ska klassas som en sjukdom på lika villkor. Ja givetvis smäller sjukdomar som man dör av utan behandling högre, men inte har man väl en övre gräns på hur mycket behandling en människa med en annan sjukdom som "bara" är obehaglig ska få. "Nej serru, din psoriasis lät sig inte behandlas med den den och den medicinen och nu har vi försökt tre olika vägar så nu får du leva med det eller betala själv"

Jag hoppas dock att banken blir er väg. Och min...

Lina sa...

så bra skrivet! jag håller med på alla punkter, det är så galet orättvist.

Själv bor jag i stockholm och då väntetiden efter utredning är över 1,5 år nästan 2 år är det bara att själv betala. Vi vet att våra chanser är mycket små att bli gravida utan IVF och sätter igång direkt efter semestern och får betala 34000!

Hemskt när det blivit en klassfråga om vilka som har råd att få vård och att det skiljer så mycket beroende på var man bor.

Tack för en jättebra blogg!