Det är bara onsdag. Kan ni fatta det? Helt otroligt.
Tiden har nog aldrig gått saktare.
Och jag håller på att tråkas ihjäl nu.
Har precis kommit från jobbet och undrar vad jag ska göra med alla mina ensamma kvällar.
Förut älskade jag kvällarna. Våra kvällar tillsammans.
I soffan. I köket. Ätandes, tittandes på tv. Pratandes. Retandes.
Nu är det tomt så det ekar och jag längtar bara tills Viktor kommer hem imorgon kväll/ natt. Sen är han ledig hela fredagen och jag slutar tidigt.
Vi får en lång helg tillsammans.
Och förhoppningsvis flyttar lyckan in igen.
1 kommentar:
Åh vad jag hejar på lyckan!
Skicka en kommentar