Krisen slår hårdare mot vissa och mindre hårt åt andra.
För oss slog den mindre hårt. Den innebar bara att Viktor fick ta sitt gamla jobb tillbaks, som i sin tur innebär att han från och med nu och några månader fram måste vara hemifrån måndag till torsdag varje vecka.
Det är väldigt tråkigt såklart men det känns ändå som att vi kom undan med blotta förskräckelsen. Det kunde varit värre.
Så nu har jag huset och djuren för mig själv. Dagarna fram till lördag kommer att gå rejält segt. Som om de inte gjorde det tillräckligt innan.
Men så viskar jag knappt hörbart dagens goda nyheter.
Jag vaknade halv fyra i natt. Varm och konstig. Illamående och klarvaken. På exakt samma sätt som när jag var gravid förra gången.
Brösten är superkänsliga och jag får lite svettningar då och då. Mår konstigt.
Det känns precis som för några månader sedan. Srax före det välsignade plusset.
Jag hoppas så att jag nästan går sönder att mina känningar är på riktigt. Att de innebär en ny chans och en ny liten i magen.
Men jag vågar inte tro. Jag bor fortfarande i ingenmansland.
Vågar inte lita på min kropp som lurat mig så många gånger.
Men hoppet är väckt. Har kännt mig riktigt glad idag.
Glad och illamående hela dagen.
4 kommentarer:
Jag håller ALLA tår och tummar för er =)
Jag håller både tummar och tår för er :)
Själv är jag också gräsänka tills i augusti då maken kommer hem igen efter att ha jobbat på sitt gamla jobb i två månader.
är så jäkla ensamt.
Heja heja!!
Va? Har Viktor slutat på sitt jobb och tagit tillbaka sitt gamla?
Skicka en kommentar