Ruvardag 1 - Iskallt uppdrag

Och så är vi igång igen.
Samma procedur.
Samma ringarde mobillarm 4 gånger om dagen, samma vagitorer och femanesttabletter, samma räknande av dagar och samma symptomletande.
Jag känner så väl igen mig.

Ska försöka att hålla huvudet iskallt den här gången.
Försöka att vara så där axelryckig och tänka att det går om det går annars går det väl inte och då går det väl nästa gång.

Vår nya resa med vårt nya fina embryo börjar just idag.
Med allt vad det innebär. Och det innebär troligtvis alldeles för få axelryckningar är jag rädd.
Den inre stressen som en ruvning innebär går inte ens att beskriva för den oinvigde. Den där känslan av att framtiden och livet hänger på en ultratunn och skör tråd.
Känslan av att just det här embryot kanske möjligtvis, om än kalkylerat i svart, är sista vägen ut innan sinnessjukdom tar över eller de bra äggen är helt slut(ja, fast att jag blott är 31 unga år kan den tanken poppa upp).

Iskall?
Javisst...