Idag samlas tankarna i ordning igen.
Det känns ändå ok. Jag har nog blivit hårdhudad kan tänkas.
Längtar efter att få börja springa små turer med hunden igen. Utan dyrbar last eller förkylning är det det enda planeringen rymmer just nu. Att få använda min kropp och mitt sinne genom muskler och svett. Det ska bli skönt.
Men jag måste vänta lite till. Medicinera några dagar till innan jag knyter på mig löparskorna igen.
Jag gör testet på torsdag sen är livet helt som vanligt igen.
Utan barn och utan graviditet. Men med drömmar och framtidstro, livsnjuteri och snart semester.
En stor del av semestern kommer att avnjutas i trädgården. Viktor och jag och ljuvliga vovven. Vi kommer också att åka lite fram och tillbaka härifrån och till Skåneland och till Göteborg. Hälsa på, göra små turnéer och vänskapliga stopp.
En sväng till Hjo skulle också vara fint. Förra året tog vi med oss hunden och bodde intill Vättern på världens mysigaste B&B. Utforskade den vackra lilla staden, badade och åt fantastisk mat. Ett riktigt smultronställe, allt värt att göras om igen.
Kanske blir det också någon konsert. Men jag har sett att Winnerbäck inte spelar så mycket i sommar. Kanske blir det någon annan att lyssna på i gröngräset. Är sugen på Timbuktu eller Peps kanske? Undrar om de spelar utomhus i sommar någonstans?
Och så ska jag passa Gunther, Svantes lille hundkompis några dagar.
Semesterdrömmar.
Känna grilldofter om kvällarna och dricka kall rosé vid salladsskärandet. Värma den frusna vita vinterkroppen i solen och lyssna på vacker musik eller sommarpratare på radion. "Christer"s radioarkiv kommer att fläkas upp och spelas i gröngräset och i bakrunden kommer humlorna surra ovanför saftglasen.
Och regnar det kommer jag att köpa massor av pocketböcker och tända ljus och ligga och läsa dem med lite täcke på med ena handen klappandes hunden medan regnet smattrar på taket och åskan mullrar på avstånd.
I ljumma kvällen kommer vi gå med tung ryggsäck lastad med pastasallad och vin ner till Skytteviken och titta på havsvattnet kokande av fisken som hoppar. Vi kommer att vara varma efter maten och vilja bada men vi är för fega för simma med fiskarna så det blir ett snabbt dopp medan Svantemannen tittar med stora bruna ögon från sitt bundna koppel.
Så håller vi varandra om midjan och går skrattande hem med vått hår och lättare ryggsäck. Och så är det snart natt och fåglarna börjar redan sjunga in morgonen. Men vad gör det för tiden står stilla i sommarljuset och man inte behöver ställa larmet på mobilen eller ens veta vad klockan är i flera veckor till.
3 kommentarer:
Känner så väl igen mig i det du skriver, att få bara vara sitt gamla jag utan mediciner, tänka på vad man stoppar i sig och tunga lyft för ingenting...att få stå över allt man brukar vara för ett litet "Kanske" som kanske växer där inne. Detta är vår överlevnads strategi, att förbereda oss på ännu en besvikelse. Hoppas så att det inte blir så nu för er och att du kan göra allt det där häliga på din semester fast med ett knytte i magen.
många kramar från en kämpare till
Vad fint du skriver. Lever verkligen mig in era mysiga stunder.
Hoppas det går bra på torsdag.
Själv är jag jätterädd för att det inte finns nåt liv där inne.
Har åkt på en överstimulering och hade jättemagsmärtor i förra veckan men den verkar ha gett med sig.
1 juli ska vi på första vul. Känns som en evighet dit. Samtidigt som det ska bli spännande är jag nog mest nervös. Hoppas att det syns nåt på skärmen....
Det låter som om ni kommer aqtt ha en toppensommar - hur det än blir. Vi koncentrerar oss också på allt underbart vi kommer att göra i sommar - om det nu blir bättre väder än det har varit hittills...
Skicka en kommentar