Ruvardag 4 - Den dåliga dagen som blev lite bättre

Vilken dag...
Så stressigt på jobbet som vi har haft idag har vi inte haft på hur länge som helst. Lägg där till att jag är fullständigt hormonstinn och väldigt nojig för all typ av överansträngning. Jag tänker nog för mycket på vad som finns i min mage. Och förresten, vem skulle kunna klandra mig...
Som när jag lyfte ett barn i förrgår och gick in i ljupaste ångest säkert en hel timme efteråt. Jodå, jag som skulle sluta gå omkring och vara rädd...

Jag kom tillslut hem från jobbet som ett vrak och la mig raklång i soffan med en progesteronvagitor instoppad och paradisask på magen mölandes chokladpraliner. Sen deklarerade jag sömnigt för Viktor att någon fredagsstädning skulle det inte bli tal om och gick upp och la mig i sängen och sov i en timme.

Och nu är jag tillbaka i livet igen.
Vad lite vila kan göra susen. Känner mig som en helt ny fredagsmänniska och den hårda dagen är som bortblåst.

Magen känner jag av hela tiden. Samma känsla, träningsvärkskänslan, fast ändå lite mer idag. Jag tycker mig också känna något annat bekant fast omöjligt att sätta fingret på. Men det kan ju lika gärna vara medicinerna såklart. Igen.

Har lusläst mina blogginlägg från förra ruvingen och konstaterat att jag än så länge följer det positiva och igenkännande händelseförloppet. Det här är första ruvningen som jag faktiskt har något att jämföra med. Jag famlar inte i mörkret längre utan vet faktiskt precis hur det känns att vara gravid.
Det vill säga om varje graviditet känns likadant...

Jag famlar vidare i alla fall och nu snart under en väldigt skön och välbehövlig vilohelg. Det ska bli gott!

Trevlig helg på er!