Under eftermiddagens kuratorsamtal kände jag febern slå rot i kroppen. Väl hemma la jag mig i soffan med tjockt täcke och blev liggande. Är helt slut och bloggar nu hjälpligt med ipren som räddaren i nöden. Viktor är i affären och köper glass, det enda jag kan tänka mig att äta...
Men kuratorsamtalet var bra. Samtalet föll mycket in på relation och samliv under behandling. Något som verligen visade sig vara hur svårt som helst under behandlingen i våras. Och ett samtal om min rädsla för vad medicinerna gör med mig, hur jag tappar kontrollen och blir ömsom känslokall, ömsom översvämmande.
Jag ska träffa kuratorn igen i januari, då vi påbörjat IVF nr2.
Det känns tryggt på något vis.
Nu ska jag febra och äta glass resten av kvällen, frysa under mitt täcke och tycka synd om mig själv lite grann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar