Nu har duktiga Viktor varit snusfri i snart hela två dagar!
Det är så skönt, även för mig, att han har kommit igång med snusstoppet. Doktorn har ju varit på honom från början och menat på att hans redan dåliga spermier blir ännu sämre med snus under läppen. Och han har velat sluta, och slutat så många gånger, men inte klarat det riktigt mer än en vecka eller så. Inte utan att ha blivit lite smått galen.
Men den här gången är det annorlunda, det är jag säker på. Piskan hjälper nog honom också.
Heja Viktor! Heja nikotintuggummmi!
Själv känner jag att det är lätt att vara rökfri nu efter en månad, det går av bara farten. Har inget sug längre. Men kan känna en viss och barnsligt tjurig sorg när jag tänker på att jag aldrig mer får feströka.
Dock är min längtan att bli mamma mycket större, det är självklart.
Tycker mest att det är skönt att vara rökfri. Slippa gå ut i vinterkylan, slippa lägga vansinniga pengar på att faktiskt skada sig själv och slippa stressen och undran över om det är ok att röka i vissa situationer.
Men det har inte alltid varit lätt.
Jag har alltid tänkt att jag ska sluta röka när jag blir gravid. Så när vi började försöka för lite mer än tre år sedan, så tänkte jag att mina rökardagar var över. Jag slutade då i förebyggande syfte och höll faktiskt upp i nästan ett helt år. Jag höll mig till feströkning och det fungerade väldigt bra. Och tänkte att snart, snart blir jag gravid och då slutar jag helt.
Vad som hände blev istället helt tvärtom. Jag blev inte gravid, och började röka igen. Alla ansträngningar för att bli gravid blev för mycket som ett myrornas krig i huvudet. En omöjlig kamp mot mig själv. Tankarna och besattheten rann över av att försöka äta rätt, inte röka, motionera, slappna av, inte stressa.
I våras slutade jag röka igen, inför vårt första IVF-försök. Men det gick väl sådär. Var så ledsen och förvirrad, gick igenom en åtta veckor lång helvetesnedreglering och en rädsla som jag aldrig kunnat föreställa mig. Jag klarade inte att vara helt rökfri då, det blev några cigaretter under den behandlingen, och det är jag verkligen inte stolt över.
Helt vansinnigt egentligen. När det var så viktigt, när det verkligen gällde. Då klarade jag ingenting. Som om jag var förlamad.
Men nu ska vi klara det.
Vi fick fram fina ägg förra gången och nu ska vi kämpa för ännu finare.
Den här gången ska jag bli gravid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar