Försöker köpa oss ur

Jagad.
I tankarna på dagen och i drömmarna på natten.
Magen i uppror och själen rastlös.
Var sjutton är off-knappen?

Jag vågar inte tänka och ändå tänker jag.
Jag bor i en skräckfilm.
Hur hamnade jag här?

Jag vaknar av ilsken signal klockan sex på morgonen, tar min progesteron-vaggis och försöker sedan somna om.
Att somna om är svårt, det går bara en lite stund.
Sedan är jag klarvaken och måste gå ur sängen och ner.
Tar täcket med mig, sätter mig i soffan och trycker på datorn.
Dagen har redan börjat.
För tidigt.

Vi åker på spa idag, tar in på hotell, äter en fantastisk middag.
Försöker köpa oss ur.
Det kanske lyckas lite grann.
Lite grann skulle vara välsignat.

Ska snart sätta mig och skriva en Svante-manual till hundvakten. När han ska äta och hur mycket, vad han inte får äta och hur han brukar vara på promenaderna.
Tro mig, en manual behövs.
Svantemannen kan vara charmigt bångstyrig.

Kanske ska jag gå ut och gå en rask hundpromenad.
På lördagsmorgonen när det bara är jag och Svante och en ny dag som knappt vaknat. Så här dags är vi nästan ensamma ute. Möter bara någon enstaka och sömnig hundägare.

Jag ska försöka tänka positivt.
Att inget är omöjligt och allt är möjligt.
Att vi kommer att få en blastocyst tillbaka.
Att vi kommer att få ett barn.

Jag ska försöka tänka positivt idag.
En dag i taget.