Regnet öser från himlen och både jag och Svante förstår vår rätt till att bara gå en kort runda och istället parkera oss i soffan en stund före jobbet.
Äggstockarna värker, trycker på utåt, inåt och åt sidorna. Blä.
Men det går nog över snart, inom ett par dagar. Doktorn sa ju att de fylls på med ny vätska efter äggplocket för att sedan sakta återgå till normalläge.
Jag går till jobbet ändå, men jag har lovat mig själv att jag ska ta det lugnt. Jag ska ändå sitta i möte hela förmiddagen både idag och imorgon och sedan övrigt försöka göra allting långsamt.
Jag varken vill eller kan vara borta från jobbet mer nu. Tur att det ändå är en viss skillnad ändå mot före äggplocket, nu kan jag ju röra mig hyfsat.
Hoppas att det inte blir värre bara.
Drömmarna har jagat mig inatt. Hemska drömmar om att bli lämnad ensam och om bebisar som aldrig kan bli mina.
Vaknade nästan kallsvettig och fick skynda mig in i duschen för att vakna till verkligheten.
Duschen lyckades nästan.
En svag sorsen känsla hänger sig envist kvar.
1 kommentar:
Jag håller verkligen tummarna för dig!! Läser din blogg varje dag, hittade hit genom Saras blogg.
Om du vill läsa min blogg är adressen: http://barnlangtan.bloggagratis.se/
Visste inte hur jag skulle skriva in den på annat sätt:o)
Kram Jenny
Skicka en kommentar