Jag vaknade med näsblod.
Tror att det lade ribban för dagens humör.
Jag är på uruselt humör och trött som aldrig förr.
Huset är i en enda röra men orkar inte ta tag i något alls. Orkar bara ligga har under mitt täcke och tycka hemskt hemskt synd om mig själv.
Det är tråkigt att tycka synd om sig själv.
Jag borde sluta med det.
Orderstatus på den beställda dvd-boxen "Tell me you love me" är nu skickad och dimper snart ner i brevlådan. Jag ska snart äntligen få se enligt ryktet den riktigt bra serien som jag missade på svt för ett tag sedan. Det är bra att ha något att se fram emot när mörkret tränger in.
Annars känns det mest som träningsvärk i magen nu. Lite jobbigt när jag sitter, men det gör inte ont. Mer svagt obehagligt och otympligt på något sätt. Det verkar trots allt finnas hopp om att smärtan uteblir lite till. Gärna många dagar extra den här gången.
Rädd och orolig.
För allt nu.
Borde sluta med det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar