Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte funderar på hur det ser ut därinne i magen. Om jag inte funderar på om lilla pricken har det bra och om h*n har fastnat som h*n ska.
För det är nämligen så att det är den dagen idag, då pricken förväntas att borra sig fast inne i livmodern för att växa sig större.
Vissa säger att man kan känna ett stick eller hugg när detta händer, vilket innebär att lilla pricken kan ha satt sig flera gånger om nu.
För sticker gör det hit och dit och hur många gånger som helst.
Jag är öm över äggstockarna och livmodern, känner mig svullen och illamående.
Precis som innan insättningen.
Omöjligt att avgöra vad som är mediciner och vad som skulle varit utan mediciner, så jag försöker att låta bli att känna efter.
Men hur lätt är det när man lycklig som få konstant har bilden av vår starkt lysande stjärna från ultrlljudet på näthinnan?
Jag får inte en hel ledig onsdag idag eftersom jag ska vara med på ett möte på jobbet i eftermiddag. En och en halv timme av min lediga dag offrar jag för detta, och det kan tyckas vara nästan inget. Men jag är så trött att jag egentligen skulle vilja sova hela eftermiddagen.
Både jag och Viktor är dödströtta.
Inte konstigt med tanke på hur mycket stress som har varit och som vi får en välbehövlig paus ifrån nu.
Paus i några dagar till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar