Den stora äggplockardagen

Är hemma från äggplocket, mycket trött, mycket sliten och mycket nöjd.
Vi fick ut 9 ägg. Halleluja!

Tog min Stesolid och mina två panodil klockan 7 i morse, exakt en timme före utsatt äggplockningsklockslag. Jag blev lugn och rofylld och lagom till plocket kunde jag konstatera att det faktiskt hjälpte. Väl på plats fick jag morfin också. Jag var avslappnad och jag fick ner rumpan ordentligt, låg stilla och var inte direkt rädd. Mest nervös långt inuti någonstans.
Bedövningssticken var förfärliga men själva plocket gick rätt så smidigt. Höger äggstock kändes inte alls och vänster gjorde rätt ont. Doktorn och sköterskan var fantastiska och hjälpte mig fint genom smärtan och andningen. Det hela kan nog beskrivas som en kortare förlossningsscen ur en film. "Bra jobbat, bara lite kvar nu, andas, vad duktig du är." Allt medan älskade Viktor höll min krampaktigt darrande hand.

Jag har överlevt. Igen.

Viktor klarade sin del fint och var sedan med mig under hela tiden. Han hade rätt så ont i handen efteråt, eftersom jag hade kramat den så hårt, vilket vi sen skrattade gott åt. Jag skrattade med ett visst inslag av ajajaj, eftersom minsta rörelse skar i magen i ungefär en timme efter plocket.

Nu känns det rätt så bra, lugnt och halvt lyckligt på något sätt. Vi är en god bit på väg.

Imorgon ska jag ringa till kliniken och höra hur många befruktade ägg vi har. Sen vet jag om det blir återföring på fredag eller måndag. Färre än 5 befruktade innebär återföring på fredag, fler än 5 innebär återföring på måndag.

9 ägg.
9 möjligheter.
Jag blundar hårt och ber om ljus.