Enligt trist erfarenhet så vet jag ju att det är snart som navelskådningen börjar på riktigt. Det är snart som jag börjar leta efter symptom, känna efter och vrida och vända på varje hittad och påhittad känsla i kroppen.
Det verkar därför sunt (medan sunda förnuftet fortfarande råder) att dokumentera att illamående, trötthet och ont i brösten redan började ett par dagar innan den här ruvningen. Så.
Det är de där progesteron-vagitorerna som jag måste ta tre gånger om dagen som ställer till det. Progesteron som är det hormon som kroppen frigör i början av en "vanlig" graviditet och skapar vanliga graviditetssymptom. Alltså får många IVFare graviditetssymptom under ruvning, gravida eller ej.
Vi har bara progesteron-spöken och hjärnspöken att gå på, vilket i princip är absolut ingenting.
Men spökena har inte hittat mig ännu.
Jag är fortfarande rusigt lycklig av tanken på den lilla pricken i min mage.
Och för att göra saken ännu bättre så ringde kliniken idag och berättade att vi fått en blastocyst till att frysa. Så nu har vi två stycken i frysen, vilket är otroligt bra.
Såna här dagar borde man spara på i en liten ask.
2 kommentarer:
Yay!! Grattis till ett kanonresultat! Nu MÅSTE det gå vägen!
Vet vad du menar, hatar de där progesteronspökena, nästa gång ska jag inte låta de lura mig (yeah right).
Kramar
Aweee så bra med två i frysen!
Den här väntan är väldigt jobbig. Själv försöker jag att inte tänka på det, går bättre den här gången än förra faktiskt.
Kanske för att man är mer livrädd och inte vågar tänka något alls.
ha en fin kväll! kram
Skicka en kommentar