Kärleken bor hemma hos oss.
För det mesta nära inpå. Kännbar. Underbar.
En himmelsk gåva och en gränslös uppoffring.
Den tycks växa sig starkare för varje svagt ögonblick.
Verkar vilja klamra sig fast och hänga sig kvar.
Vi blir starkare.
Vi också.
En lugnande hand på min svettiga panna.
En tröst och en tyst gemensam bön.
En varm hand runt min kalla,
i ett väntrum på obestämd tid.
Det behövs mycket kärlek för att göra ett IVF-barn,
hörde jag någon säga.
Då har vi allt vi behöver för att lyckas.
1 kommentar:
Vackert skrivet!
Och så sant som du skriver att det krävs mkt kärlek för att orka igenom detta. Förhållandet får sig definitivt en rejäl prövning!
Det är härligt när man märker att det stärker en och inte splittrar en!
Kram
Skicka en kommentar