Vaknade dimmig ur min eftermiddagslur i ett svart rum.
Det måste ha gått skitmånga timmar, tänkte jag. Men när jag tittade efter var klockan bara strax efter fem. Lustigt, det här med vintertid och vinterhalvår för hjärnan hinner liksom inte riktigt med.
Hjälplösa trötthet.
Det känns som om jag skulle kunna sova till imorgon.
Men det går förstås inte.
För att hitta min tappade glädje gör jag som Finnjonna och listar tack...eller jag är glad idag:
...för att jag trots allt har ett fantastiskt jobb. Jag får tusen kramar varje dag.
...för att vilda hunden och lugna katten tröstar mig. Alltid.
...för att det är onsdag imorgon och en dag närmare helgen då jag ska sova som en galning.
...för att Lilla livet väntar på mig i frysen.
...för att kvällen bjuder på omelett och kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar