Jag har bestämt mig

Det blåser stormvindar och piskar regn utanför fönstret. Och jag är glad. Hösten kommer inte åt mig idag, hur mycket den än försöker. För jag har bestämt mig. Jag ska jobba deltid året ut.

Ett ton har lyfts från mina axlar och jag kan andas igen. Oron har åtminstone halverats. Jag kommer att klara mitt liv nu, jag kommer att klara av att jobba. Det som jag har varit så rädd för. Att inte orka, att inte vara duktig.
Visst, halva oron är att aldrig få lov att bli mamma och det kan jag inte rå på. Men andra halvan handlar om rädslan för att inte orka leva ett fullvärdigt liv, att mediciner och känslor ska dränka mig. Jag har jobbat många dagar utan att kunna andas. Stressen har snörpt åt. Tröttheten har legat som en dimma över pannan.

Jag kan andas idag.