Jag är inte ensam.
Jag sitter inte på en öde ö utan internetuppkoppling.
Jag läser om era tappra försök, om era medgångar och motgångar.
Jag läser och känner.
Det är en tröst.
En gemenskap.
Vi bor på samma planet.
Tack för att ni finns, ni modiga som både kämpar och skriver!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar