Tandläkarväder

Vi har haft studiedag idag på jobbet, vilket både är skönt och tröttande. För mig som är van att röra på mig mycket i arbetet, skaver stillasittandet efter en stund. Samtidigt får vi en lugn paus tillsammans i arbetslaget och möjligheten att diskutera och reflektera, vilket är jättebra.

Ute är det råkallt och blåsigt. Och lite snö har fallit på marken. Pyttelite, men ändå. Jag tillhör de som inte gillar vintern. Som faktiskt föredrar regn framför snö.
Ja, ni läste rätt, jag gillar inte snö.
Som förskollärare behärskar jag konsten att klä mig rätt. Lager på lager, mössor och vantar, halsduk och termobyxor. Likförbannat så fryser jag, ända in i märgen. Likförbannat blir tårna och fingrarna iskalla. I alla fall när det är sånt här gråvitt och blåsigt höstvinterväder som idag. Eller som Lars Winnerbäck så perfekt beskriver det när han sjunger om "tandläkarväder".
Men jag kan sträcka mig så långt att drivor med snö på taken kan vara vackert. Genom fönstret.

Det är lite upp och ner. Jag önskar att jag kunde ge er en glad Jessica idag, men tyvärr inte. Jag vaknade vid gott mod, vilket senare föll gradvis under eftermiddagen.
Oron är överallt. Den syns överallt och påminner mig jämt om vad som fattas.
Som om någon skurit bort mina händer och alla andra vinkar och ler.

Ikväll ska jag träffa Ulrika och Maria och det kommer att göra gott för min sorgsna själ. Tack och lov för fina, fina vänner!