Älskade vänner

Idag kommer min vän Jenny från Skåneland på besök och stannar till imorgon.
Det är märkligt hur det bli när vännerna och en själv har passerat 30-strecket. Man försöker och försöker få till en träff med en gammal god vän, en lunch, en fika eller vad som helst. Men ändå blir det inte mer än max två gånger om året. Det verkar vara svårt. Men varför är det det?

Jag skyller allt på att folk jobbar på tok för mycket.

Vi orkar inte, vi ekorrar som springer i hjulet, att få tummen ur. Och det är egentligen skitviktigt att få ur den där tummen, det är ju mina älskade vänner jag pratar om. För det är ju just vänner och familj som är viktigast. Inte kommer jag på min dödsbädd tänka på och sakna arbetslivet. Det är ju trots allt det där andra livet som räknas, vilket får mig att tänka på att arbeta för mycket är riktigt riktigt sorgligt.

Nu har jag sprungit dagens runda och är på väg in i duschen. Konditionen blir bättre och bättre nu och när jag vägde mig igår såg jag till min förtjusning att jag faktiskt tappat hela 3 kg!
Känner mig dessutom piggare och gladare än på mycket länge.
Något inuti har hänt mig.
Något är lättare.
Demonen verkar tillfälligt ha lämnat byggnaden.

Och när jag känner efter ordentligt är jag ta mig tusan lite lycklig.