Nöden kräver faktiskt ibland...

Svante och jag har nu varit en sväng på HundiHarmoni i Kungsbacka som ägs av en förälder på jobbet. HundiHarmoni som är specialister på hundmassage, hundsim och hundrehab. Min lille hund skuttar lite på ena bakbenet (utan att han har ont) och jag passade på att få honom undersökt av en expert. Jag har fått honom undersökt en gång av en vetrinär som inte hittade något fel så nu var det dags för muskelaturen att synas i sömmarna. Hon kunde känna att han var stel och kort i en muskel i just det bakbenet som han hoppar på och rekommenderade massage någon gång varje dag. Vi ska prova det och se om det blir bättre.
Sen fick lille Svante också prova på att simma i bassängen och stygga matte fick sig ett gott och hjärtligt skratt. De små ögonen höll nästan på att ploppa ut i ren förskräckelse över vattenchocken, men duktig var han och simmade utan bekymmer runt som en liten säl i bassängen.

Det känns lite annorlunda idag. Trött som jag nämde i förra inlägget, men också lite okoncentrerad och lite pytte pytte deppig utan att veta varför. Utan att egentligen tänka på något ledsamt. Solklara nedregleringssymptom.

Jag har heller ingen direkt matlust. Bara kak- och chokladlust. Visualiserade hela förmiddagen mig själv med en massa chokladmuffins och blev helt salig. Så salig att jag inte stod ut längre och bytte frukost mot just chokladmuffins. På riktigt alltså. Till mitt klena försvar kändes det som om jag skulle dött utan den där muffinsen.
Samtidigt tänker jag att jag faktiskt förtjänar en chokladmuffins, jag som inte ätit sötsaker på 20 dagar. Bara jag inte börjar slarva regelbundet och var och varannan dag så tycker jag att det är rätt så ok nu med lite socker om nu nöden kräver det.