Har sovit dåligt inatt och har ett svagt minne av att jag hade ett par såna där klimakterievallningar, men minnet är så diffust så jag vet inte riktigt om jag drömde eller om det verkligen var så. Det har verkligen gått långt om man drömmer sig till biverkningar...
Men dagen har löpt på som vanligt utan vallningar och jag har trots allt varit rätt så pigg. Det har varit en lugn dag på jobbet, det är många barn som har influensa nu. Jag hoppas att jag slipper elendet i alla fall, så att jag kan jobba på som vanligt och så länge som möjligt. Att behöva ligga hemma fast med mina tankar som lätt skulle kunna eskalera in i bedrövelse är min största mardröm just nu. Jag vill vara igång, vill kunna använda mitt liv och min kropp för att lura oron en smula. Få den att stanna kvar i pereferin och på säkert avstånd.
Nedregleringsdag nummer 10 av förhoppningsvis 19 idag.
Framtiden flyttar fram, ökar takten på stegen och närmar sig mödosamt.
Är ännu osynlig.
Otrygg.
Men jag är mer nyfiken än rädd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar