Tunga ögonlock, aptitlös och sömnig.
Men lördagsvälsignelsen är här och jag får lov att vila även om det verkar omöjligt att vila ut. Det verkar inte gå att vila färdigt. Tröttheten kör maraton och nattens tolvtimmarssömn har varit tung och djup. Men verkningslös.
Idag kommer svärmor och hennes sambo på besök och jag borde resa mig från tv-läge och istället ta mig till affären och köpa lite fika till oss. Det är roligt att de kommer och hälsar på, det är det verkligen, men det hade varit roligare om jag inte hade känt mig som en zombie.
Men glädjen och hoppet sitter fortfarande säkert och det är det viktigaste. Så länge det finns kvar så har jag allt jag behöver.
Det är ett rent under att jag fortfarande orkar med mina joggingrundor. Men det är oftast så skönt att springa, att rensa huvudet, att jag är glad över att den orken finns. Jag känner mig starkare på alla sätt när jag får hålla igång. Och snart är det ändå träningsstopp, när jag kommer igång med sprutorna, så jag får passa på.
Nu ska jag tvinga mig ur soffan.
Trevlig helg på er!
1 kommentar:
Heja dig!!!
Skicka en kommentar