Värken i magen blir värre och sitter nu även i ryggslutet.
Det känns som att jag åker i högsta hastighet mot världens ände och snart trillar över kanten.
Jag håller på att tappa både förståndet och det lilla hopp jag ändå har kvar.
Jag tar tillbaka det där om att jag inte tycker att ruvartiden är det jobbigaste.
Den här gången är fruktansvärd.
Att jag kan fungera och jobba är ett rent under. Tankarna är konstant inåt.
Men är det något som avviker från de andra ruvningaran är just att jag har värk i magen. Om jag vore sån att jag upplevde glaset halvfullt så hade jag just nu tänkt i de banorna.
Men jag är inte sån. Kan inte. Min positiva sida tycks ha gått förlorad.
Idag står glaset nästan helt tomt.
Det blir troligtvis ett test på lördag morgon.
För jag står inte ut.
Jag måste ta chansen att få veta så snabbt som möjligt.
2 kommentarer:
Jag känner sååå med dig. Varenda minut är en plåga. Jag tycker också det är konstigt med värken. Den första och enda gången som jag varit gravid kändes det ingenting, och det gick ju som det gick. Så det är ju mycket möjligt att det vi känner är positivt. Vi måste tro på det nu! Vi ska lyckas!!
Varma kramar
It ain't over until the fat lady sings! Så ge inte upp nu, vi är många som hejar på dig!!
Styrkekramar från ett blåsigt skaraborg!
Skicka en kommentar