Vecka 5+2 - Ner i kaninhålet

Äntligen fredag.
Och världen är lite upp och ner.
Bak och fram.

Tydligen är jag helt botad från mitt sockerberoende. Det vänder sig i magen bara jag tänker på sötsaker och godis. Det trodde jag ALDRIG skulle hända.
Istället satsar jag på chips med dipp till kvällens "Så ska det låta". Det vill säga om jag är vaken länge nog att hinna se det. Igår somnade jag stax efter kl 19 i soffan. Kroppen är väldigt konstig och fantastiskt underbar.

Emellanåt så tänker jag märkliga tankar om att jag har inbillat mig alltihop, att jag säkert inte alls är gravid. Jag blir tvungen att tänka på de 3 positiva graviditetstesten förra helgen och skakar sedan på huvudet åt mig själv. Det går inte att INTE vara gravid med 3 positiva gravtest och vara illamående, få bröstförändringar, trötthet osv.
Vidare tänker jag på ultraljudet den 24e som närmar sig. Jag önskar så att det får bli en lycklig dag, att vår lilla stjärna blinkar som den ska och att vi kan få fortsätta denna fantastiska resa.
Sist tänker jag på att det faktiskt kan bli ett riktigt barn därinne. Ett litet barn hem till oss. Och då smälter hjärtat för en stund.
Sen tar jag mig samman då och blir realist igen. För det är tanken på att få det mest fantastiska som vi har längtat så länge efter som jag inte riktigt vågar tänka på ännu.

Min faster barnmorskan vill att jag ska ringa MVC och skriva in mig.
Är hon galen?
Är det inte för tidigt?
Eller är jag så fast i tanken på att jag är IVF-patient att jag inte kan förstå att jag är normalt gravid?
Det är kanske jag som är galen?