Jag känner mig mer och mer gravid nu.
Det drar och spänner vid höftbenen (ligamenten) och brösten värker. Illamåendet är nästan ständigt med mig.
Men allt det här verkar vara värst på nätterna. Mellan tre och sex på morgonen vrider jag mig i sängen och funderar på om jag inte ska gå upp och äta något. Jag slits mellan att stilla illamåendet med mat och att inte väcka mig själv för mycket så att det inte går att somna igen, så jag ligger kvar, svettas under täcket och somnar till lite då och då tills klockan ringer.
Mitt hopp är tillbaka och inget mer blod har kommit sedan den lilla fläcken i förrgår. Phu...
Glad för att jag känner så mycket och tänker att då måste det vara sant och på riktigt. Glad för att vi har kommit en liten bit längre på vägen mot vårt mål och att vi faktiskt aldrig någonsin kommit så här långt.
Det går bra att jobba förutom att jag inte vill anstränga mig för mycket, dvs lyfta, bära, springa eller hoppa. Mina kollegor förstår mig och hjälper mig när det behövs vilket är väldigt snällt. Men visst känner man sig lite dum när man inte vågar något för att man är gravid. Och helt normalt gravid så vitt jag vet, men som IVFare har man väl sina nojor.
2 kommentarer:
Hej vännen! Härligt att du känner dig gravid!! Detta är enda gången illamående kan vara något positivt.
Hur är det du räknar med veckor egentligen? Jag förstår inte riktigt det. Ska man räkna 2 veckor från ÄP eller ET?
Kram Pez
Jag tror också att vi IFVare är lite mer nojjiga, i alla fall så stämmer det väl in på mig och hur jag var fram till ultraljudet i vecka 12. Sen lugnade det ner sig en hel del, hoppas det gör så för dig också.
Hur konstigt det än låter så gläds jag med dig och dina krämpor, för det är ju det fina lilla miraklet inuti dig som gör det:) KRAM
Skicka en kommentar