Vecka 7+1 - Besök på MVC

Idag har jag träffat barnmorskan på MVC för ett tidigt samtal som det kallas för. Det kändes oerhört märkligt att gå in där, som om jag fuskat och ljugit mig in. Som om jag inte alls hörde hemma där. Som om någon snart skulle komma på mig och bryskt ta mig i armen och visa mig vägen ut.

Men den väldigt snälla och varma barnmorskan fick mig snabbt att inse att jag visst hör hemma på MVC.
Vi pratade om vårt ultraljud i tisdags och hon fick papperna från kliniken. Hon tyckte precis som kliniken att det hela såg väldigt bra ut och att risken för missfall nu är väldigt liten.
Jag fick broschyrer om kostvanor och telefonnummer med mig hem och även en liten bok om att vänta barn.

Sen bestämde vi att vi skulle träffas 16/4 för den riktiga inskrivningen och sedan veckan därefter (i vecka 12) för ett nytt ultraljud. Det var enbart av psykologiska skäl som hon sa, att det är viktigt att känna sig så trygg som möjligt under graviditeten och för IVF-patienter är det ännu viktigare.
SÅ SKÖNT att höra de orden. Jag behövde inte ens be om ett ultraljud som jag har fått höra att vissa andra har fått göra.
Det serverades till oss gratis. Färdigt paketerat. För vår skull.
Heja mödravården i Kungsbacka!

Imorgon åker jag till Skåneland och till Fia för lite rekreation och vänskapsodlande. Det var så länge sedan jag vågade lämna hemmets trygga oas för att ge mig iväg och göra något kul. Så länge sedan jag kunnat planera och tänka på andra saker än behandling, ruvning och graviditetsmöjligheter. Just nu känner jag att jag har fått en välbehövlig paus. Jag kan slappna av lite grann och njuta av situationen.

Men. Såklart.
Jag ber på mina bara knän varje dag, i varje stund om att jag ska få fortsätta att vara gravid. I min värld och i mitt huvud finns inga garantier, inga självklarheter.

Men det jag upplever just nu är inget mindre än ett mirakel. Just nu är jag gravid, med barn, på smällen, med bulle i ugnen, på tjocken.
Just nu är livet precis som det ska vara.
Och jag är så oändligt tacksam.